När ska du rida in honom då?

Detta eviga tjat. 
 
Ofta när jag berättar om Räkan, så är den självklara första frågan; "När ska du rida in honom?" och kanske med följande; "Snart är han för gammal", "Varför har du inte suttit på honom?" osvosv... Alltså sorry, men jag spyr snart på det. Jag förstår inte varför det ska ses som det huvudsakliga målet jämnt?! Kan någon snälla förklara?

Målet hittils med Räkan har varit att han skulle hitta och landa i sig själv, börja tänka innan han agerar och tycka det är roligt att arbeta, sen kan man börja prata om mer konkreta mål, anser jag. Nu har vi börjat uppfyllt dessa mål, jag har numera en ponny som inte får panikattacker vid bilmöten, i stallgången eller i boxen. Han springer heller inte över mig eller ska sparka mig när han inte förstår, utan då stannar han upp och tänker istället (eller pussas, haha). Jag har en film från början av vår resa där jag ber honom att flytta på rumpan, vilket han svarar med att total explodera, detta hände så fort man bad honom om någonting, backa, longering, you name it! 

Vi hade en period där vi började nöta longering, flytta, sadelvänjning, tömkörning. Men det slutade alltid med tråkigheter, så under vintern så kände jag bara att nää, nu skiter vi i det här! Och så roligt vi hade, det var fortfarande slagsmål och panikattacker i stallgången, men det började övergå till att han tyckte det var tråkigt och numera har det övergått till att han står lugnt och fint, jag får både borsta på honom och greja med hovarna och sen får han sin godis. Så under vintern umgicks vi mest, promenerade och rejsade i hagen. Ville han hålla sig på sin kant, ja då fick han det. Det var en väldigt utvecklande period för vår relation där vi arbetade oss igenom problemen. En dag förstod han precis vad jag menade när jag skickade ut honom vid longering, bara sådär!

Under våren har vi jobbat mycket med lösträning, tömkörning, promenader och bilar, helt plöstligt var han mentalt redo och då flöt allting på. Nu under sommaren har det blivit väldigt mycket ofrivillig vila pga värmen, men nu ska vi komma igång igen. Vi är nu redo att kanske ta oss an större utmaningar, eller så behöver vi utveckla oss lite till innan dess. Jag bryr mig faktiskt inte vilket, jag har en ponny som är glad, charmig, har egen vilja, viljan till att utvecklas, modet att säga vad han tycker och framförallt, jag har en ponny som vill vara med mig. Det är för mig viktigare än att jag ska sitta på hans rygg så fort som möjligt. Vi tar detta i vår egen takt, på vårt eget vis. 

Jag skiter i vad folk tycker, jag orkar inte bry mig längre om skitsnack el. liknande. Jag har två friska, glada ponnier, räcker inte det? Måste man vinna priser, rida, köra, kunna utföra häftiga grejer för att man ska ha en bra relation?! Här satsar vi på att göra det vi tycker om och försöka utveckla hållbarhet i både kropp och själ!
Varmt välkommen! Hanna heter jag, snart 18 vintrar, bor i Värmland med min sambo och våra djur, bl.a. mina två ponnier Tor och Räkan. Ni finner presentationer om oss alla! Här kommer ni få följa med i mitt liv som distansstudent och tjej som försöker hitta sin plats här i världen. Det kommer handla om barfotahovar, trickträning, healing, körning, långa tyglar, klickerträning och en massa mer, åt det naturlika hållet!