Vackra, älskade Räkis. Vilken väg vi vandrat, och vilken lång väg vi har kvar. När veterinären var här förra veckan för att vaccinera och kolla munnen på Tor stod Räkan med öppen boxdörr och halvsov medan han kollade vad vi grejade med. Igår var en kompis här som träffade honom i höstas när han i princip steppade runt i stallgången, igår stod han i princip stilla, fina grabben. Just nu har vi tagit det lugnt och gjort saker lite spontant, mycket bus i hagen där jag börjar lita på att han har koll på var jag är. De senaste spontana promenaderna har han varit lugn som en filbunke, inte reagerat på bilarna och lunkat lugnt framåt med spetsade öron vid min sida. Nu har jag införskaffat en tömkörningsgjord så vi kan komma igång ännu mer med det :-) Ännu är framtiden oklar, tyvärr. Jag sitter varje dag och väntar på svar. Håll tummarna för att det går vägen och han blir kvar hos mig och Tor ♥